Vinterblot – första möjliga dagen

Sollinjen för vinterblotet skiljer sig i sin uppbyggnad från övriga presenterade  sollinjer på två sätt:

  1. Den består av tre resta stenar samt den centralt belägna högen: (hög) – (sten 1) – (sten 2) – (sten 3).
  2. I stället för att betrakta en skugga så tittar man i stället mot solen då den går ner i högen.

Animeringen visar inledningsvis högen och de tre stenarnas placering i förhållande till varandra. Därefter visas solen i sin bana innan den döljs bakom två resta stenar. Vid tidpunkten för solnedgången syns den allra översta delen av solskivan i den lodräta öppningen formad av stenarna. Se animeringen:

Det framgår av animeringen att solen inte syns i öppningen mellan stenarna den 2 eller 3e januari. Först den 4 januari kan man se en liten del av solskivan. Det är två dagar för sent enligt antagandet om när vinterblotet infaller. Avvikelsen i höjd är -0,15°, vilket ligger väl inom det satta kriteriet på maximalt ±0,25°.

Resultatet baseras på den riktning som de tre stenarna bildar då öppningen mellan sten 2 och 3 är i det närmaste helt sluten. I animeringen har jag använt ett foto där öppningen är bredare endast av skälet att alla tre stenarna ska vara synliga för betraktaren. På så sätt blir det lättare att förstå hur sollinjen är uppbyggd.

Synlighet idag

Troligen går det att se solen gå ner i högen den 8 januari 2015. Det är dock inte helt säkert att solen står tillräckligt högt denna dag. Dagen efter, den 9 januari, är det helt säkert att solen kommer att synas i öppningen mellan stenarna. Observera att solens bana på vintern idag går ca 0,2º högre jämfört med yngre järnålder. Det medför att antalet dagar efter vintersolståndet innan solen syns i öppningen avviker något jämfört med yngre järnålder.