Gravfältet

RAÄ Fornsök                                   Södra Härene 6:1 (Riksantikvarieämbetets beteckning)
Landskap                                         Västergötland
Kommun                                          Vårgårda
Socken                                              Södra Härene
Koordinater                                     N 58° 5′ 1″, E 12° 49′ 35″ (WGS84)

Vägbeskrivning: Lundskullen ligger utefter E20 ca 5 km norr om Vårgårda. Det finns tyvärr ingen busshållplats nära Lundskullen. För besökare med bil finns skyltar märkta ”gravfält” som visar vägen fram till en liten P-plats vid östra kanten av kullen.

Introduktion

Lundskullen med sina resta stenar ligger alldeles intill Nossans västra strand, väl synlig från E20. Här finns ett stort antal gravar från järnåldern samt två hällkistor från den yngsta stenåldern. En kilometer norrut ligger Jättakullen där Sveriges största hällkista finns. I närområdet finns fler järnåldersgravfält vilket understryker traktens betydelse under järnåldern.

Lundskullen ligger i Södra Härene socken. Enligt Svenskt Ortnamnslexikon betyder efterleden i Härene betesmark eller äng. Det är lätt att tänka sig att regelbundna översvämningar av Nossan skapat goda förutsättningar för bete. Förleden i Härene föreslås betyda stengrund, stenig mark e. d. alternativt djurbeteckningen hare.

Avståndet till Säveån med sitt utflöde i Göta älv i Göteborg är här bara sex kilometer. Nossan har sitt utlopp i Vänern strax ovanför Grästorp. Vid Södra Härene gick ridvägar förbi och ett vadställe fanns i närheten av Jättakullen där man kunde ta sig över Nossan. Platsen låg alltså mycket lämpligt för traktens järnåldersbönder med bra kommunikationsleder både mot Västerhavet och norrut mot Vänern. Vid en reglering av vattenståndet i ån åren 1893-1896 hittades stora trähjul, sporrar, stigbyglar samt svärd. Ett av svärden finns nu på Göteborgs Stadsmuseum. Svärdet är av en typ som blev modern från 700-talet e kr.

På Södra Härene Hembygdsförenings hemsida kan du läsa om järnåldern, bronsåldern, stenåldern och en hel del annat i Södra Härene: Sockenhistoria

Fornlämningarna på Lundskullen.

Namnet Lundskullen antyder att på den tiden var här en skogsdunge. Eller var det benämningen på en helig plats där offerceremonier utfördes?

De 40 resta stenarna står huvudsakligen på kullens norra sida och är alltså synliga från ån och från E20. Sydost om de resta stenarna finns en domarring och lite söderut finns en treudd. Båda dessa gravar är delvis övertovade och kan därför vara svåra att upptäcka. Högst upp på kullen ligger den största gravhögen. Ytterligare tre högar finns intill samt 18 stensättningar lite mer mot söder. Samtliga dessa gravformer är typiska för den yngre järnåldern innan kristendomen kom till Götaland.

Typiskt för vendel- och vikingatid är att man ofta byggde sina gravar på befintliga gravar från äldre järnålder eller bronsålder. Sådana exempel har man funnit på en utgrävd gravplats i Vittene (T. Artelius, M. Lindqvist, Döda Minnen, 2007). Under tidig bronsålder lade man ofta sina gravhögar på de högsta lägena. Man skulle därför kunna spekulera i om den största högen på Lundskullen är en grav från yngre järnålder som byggts ovanpå en bronsåldersgrav.

Inom ett område på södra delen av kullen finns ett antal ganska stora gropar.  Enligt hörsägen har man på tidigt 1900-tal odlat potatis i dessa. De behöver alltså inte alls vara några gravlämningar. Under en period ca 300 f. Kr till 100 e. Kr. begravde man ofta sina döda i urnor nedsatta i gropar i marken. Möjligen skulle man vid en utgrävning kunna hitta sådana gravar här.

En stor hällkista ligger i kullens sydvästra del. Den härstammar från den yngsta stenåldern och är från runt 2000 f. Kr. Takhällarna saknas och graven är skadad från grusupptagning under 1800-talet. Innan den blev skadad var graven helt täckt med jord och såg då sannolikt ut bara som en kulle. Ytterligare en hällkista finns inne i en trädgård sydväst om kullen. Det finns en koncentration av hällkistor utefter Nossans dalgång. De användes av dåtidens bönder som familjegravar. Vanliga fynd i hällkistor är flintdolkar och i enstaka fall har även bronsföremål hittats.

Vi har alltså gravar på Lundskullen från en mycket lång tidsperiod, från ca 2000 f. Kr. till vikingatid. Gravfältet kan dock vara oanvänt i århundraden för att sedan åter tas i bruk, men det vet vi idag inte mycket om.

I ”HEMBYGDSBOK eller Kulturhistoriska Sagor och berättelser från Södra Härene upptecknade av Alb. Andersson” finns ett avsnitt om ”Det gamla gravfältet på Lundskullen”. Där beskrivs ”tre st gamla graffält” och deras ”många påfrestningar både af tidens inverkan, som och af förstörelselusta hos menniskor”. Se avsnittet i dokumentet:  Det gamla graffältet på Lundskullen

Se gärna även vad som skrivs om Lundskullen på Bengans Historiasidor